Palatset
Palau Dalmases historia
Hur ett hus på Carrer de Montcada blev ett barockpalats, en akademi, ett kulturförbunds högkvarter och i dag en plats för flamenco.
Reservera dina platser på Palau Dalmases ↗Tre tomter blir ett hus
Palau Dalmases växte fram ur tre separata tomter på Carrer de Montcada och Carrer dels Banys Vells, sammanförda i slutet av 1500-talet och början av 1600-talet. Bernat de Boixadors, den förste greven av Savallà, köpte ett hus på Banys Vells 1585 och ärvde ett annat på Montcada året därpå. 1612 lade han till den intilliggande tomten. Senare ägare slog samman fastigheterna till ett stort hus, som förblev i adliga familjers händer i decennier före bombardemanget som förändrade det.
Ruin och återuppbyggnad
Bombardemanget av Barcelona 1697 lämnade huvudbyggnaden på Carrer de Montcada i ruiner. Den 6 januari 1698 köpte köpmannen Pau de Dalmases i Castells, känd som Ros, den av arvingens representant, en katedralkanik, och lät bygga upp den nästan från grunden. Kvaliteten på finisharna och de ovanliga motiven i de snidade dekorationerna tyder på att hans son Pau Ignasi, en beläst man, påverkade utformningen. Den dekorationen är anledningen till att huset fortfarande räknas bland de finaste barockstadsvillorna i Barcelona.
En akademi i hemmet
Pau Ignasi de Dalmases i Ros adlades av Karl II 1692 och blev ambassadör i England 1713. Omkring 1700 ledde han fjorton lärde som grundade Akademin för de Misstänksamma, en barock litterär och musikalisk förening ägnad åt klassisk och katalansk historia och poesi. Den sammanträdde till 1703, då spanska tronföljdskriget skingrade dess medlemmar. Dess enda publikation var en volym sorgverser över Karl II:s död. En senare generation av familjen var med och grundade Barcelonas Kungliga Akademi för Vackra Bokstäver.
Butiker, ett lager och en brand
Liksom många hus i Montcada förblev huset inte enbart bostad. På 1700-talet öppnades butiker i bottenvåningen, och 1872 flyttade en partihandel med läkemedel in. En brand i lagret den 10 oktober 1889 dödade två anställda och skadade huvudvåningen svårt. Året därpå byggde arkitekten Josep Pellicer till stora delar om övervåningen. 1959 byggde stadsarkitekten Adolf Florensa om två fönster i bottenvåningen som skyltfönster hade förstört, som en del av en kampanj för att återställa gatans värdighet.
Ett hem för katalansk kultur
1961 överlämnade ägaren huvudvåningen till Òmnium Cultural, det katalanska kultursällskapet, som hade sitt centrala högkvarter här fram till 2002. Från 1962 till 1982 inhyste byggnaden också Institut d'Estudis Catalans. Huvudsalen, 85 kvadratmeter och två våningar hög, är målad från golv till tak med trompe-l'oeil-kolonner, statyer och draperingar av dekoratören Pau Rigalt, med en takallegori över Apollons vagn. Ett litet kapell har ett gipsvalv som kan vara ett tidigt exempel på katalansk nygotisk dekoration.
Gården, trappan och trädgården
Den centrala gården är det mest kända rummet. Låga bågar på toskanska kolonner omger den, och stentrappan stiger genom två sluttande bågar på vridna solomonska kolonner, bakom en balustrad snidad med Europas bortrövande och Neptunus triumf. Baktill finns en upphöjd trädgård på nästan 300 kvadratmeter, i traditionen av Barcelonas upphöjda barockträdgårdar, med en fontän i vit marmor som är unik i den katalanska barockkonsten. Gatufasaden är byggd av sten från Montjuïc.
Flamenco i ett gammalt stenhus
I dag listas palatset av Barcelonas turistbyrå som barockhuset på Carrer de Montcada, och det hyser en flamencoshow med en sångare, en gitarrist och två dansare. Arrangemanget passar byggnadens historia: ett hus byggt av en köpman, använt av en musik- och litteraturakademi och senare av kultursällskap, tjänar nu en scenkonst. Biljetterna inkluderar tillträde till ett konstgalleri i lokalerna.
Källor